Embryoåterföring
Vi gav oss av hemifrån tidigt idag eftersom vi skulle vara på Carlanderska kl 11:15. Det var helt klart en sammanbiten och nervös stämning i bilen. Men samtidigt också en väldigt glad sådan.
När vi kom fram väntade en sköterska, en embryolog och en läkare på oss. Jag var väldigt kissnödig eftersom jag inte fick kissa efter att vi åkt hemifrån. Anledningen till det är att om man är kissnödig så lyfter urinblåsan upp livmodern. Det gör att det är lättare att placera embryot.
Tack och lov så behövde vi inte vänta någon längre stund. Vi blev eskorterade till ett av de små rummen som jag fick vara i vid ägguttaget. Där fick jag byta om till den stora tröjan och mössa. Min man fick en rock och även han en mössa. Efter en stund blev vi hämtade av läkaren och vi tog plats i det rummet där ägguttaget ägde rum.
Läkaren började med ett ultraljud nere på magen för att "kontrollera" att jag verkligen var kissnödig. När han kollat det så fick jag ha kontrollen över ultraljudet. Detta för att vi skulle se när läkaren sätter embryot på plats.
De visade oss vårat embryo uppförstorat på en skärm och sade att det ser jättefint ut. Jag tycker att det ser ut som en såpbubbla med massa små såpbubblor inuti. Men jag är ju å andra sidan inget embryoproffs.
När vi tittat klart så var det dags. Läkaren förde in en tunn kateter genom livmoderhalsen och placerade sedan embryot i livmodern. I och med ultraljudet så såg vi hela händelseförloppet. Läkaren visade extra noga den lilla vita pricken på ultraljudet som är embryot.
När jag låg där och kände min mans hand mot min kind och såg allt detta magiska hända så kunde jag inte hålla tillbaka tårarna. Världens största leende, tårfyllda ögon och med min älskade man vid min sida. Det vi nu tittade på är det som (med lite tur) kan bli våran efterlängtade bebis.
Åhhh ❤️ Jag har också tårar i ögonen, med ett mega stort leende!