Denna eviga väntan!
Tick, tack, tick, tack...
Kan det inte bli torsdag snart?!
Varför jag längtar till torsdag? För att då är det dags för gravtest.
Det är verkligen nervöst. Torsdag kommer att bli antingen himmel eller helvete. Men än så länge är jag possitiv. På något vis så känns det riktigt bra.
Vissa tycker att det är dumt att vara så possitiv eftersom det kanske inte har funkat och att jag då blir ännu mer ledsen. Men jag är possitiv och tror på detta. Jag kommer i vilket fall som helst att bli superglad eller jätteledsen på torsdag.
Något som jag tycker är sjukt jobbigt är att ta vaginaltabletterna. De har jag tagit tre gånger om dagen sedan ägguttaget. De ska hjälpa till att återställa hormonerna och hjälpa embryot att fästa.När kroppen tagit upp det den vill ha av tabletten så åker resten ut. Därför har jag binda på mig dygnets alla timmar. Binda är bland det värsta jag vet. Finns nog ingenting som är så obekvämt.
Tabletterna gör också att mina bröst blir lite ömma.
Gnäll, gnäll.
De senaste fyra dagarna så har jag börjat må illa av och till. Mina bröst ömmar mer och mer och är lite svullna. Jag skulle ljuga om jag sa att jag inte är lite extra hoppfull på grund av detta. Men jag vet också att kroppen kan spela en spratt när man vill något så här mycket. Men snart vet vi äntligen.
Vi har också fått reda på att två embryon är nedfrysta. Det är väldigt bra!
Om det inte skulle funka nu, eller om vi vill ha en till bebis i framtiden så behöver jag inte genomgå det jobbiga med sprutorna igen. Då har vi redan två färdiga embryon. Och det är ju verkligen positivt.
För övrigt så kör jag på med träningen som vanligt. Lite bortfall på grund av svullna äggstockar och ny tatuering. Idag blev det ett distanspass på nya cykeln.
Träningen hjälper mig oerhört mycket i bearbetningen av alla tankar och känslor. Det behövs verkligen just nu.
Jag håller alla tummar och tår!!! :)